De största sociologiska fälten med anknytning till socioterapi är hälssociologi och medicinsk sociologi. Detta fält har dock främst fokus på att informera policy samt vissa praktiker som läkare och psykiatriker – men kopplingen till ren praktik är dock indirekt eftersom sociologi inte utgör huvudfokus i läkare eller psykiatrikers utbildning eller tänkande.
Det finns flera olika teoribildningar som undersöker mental hälsa: social konstruktivism, social realism, hermeneutik (inkluderar kritisk teori, freudo-marxister) och socialt orsakande (eng social causation) (Roger & Pilgrim, 2014). Faktorer som lyfts fram som påverkar mental hälsa inom detta forskningsfält är flera: känsla av sammanhang, integration och normbrytande, socialt stöd, maktposition, nätverksposition, resurser och kapital, användning av farmaka, vilka modeller som används för att förstå människor inom centrala professioner som läkare och psykiatriker, livshändelser från trauman till ”daily hassels”, ojämlikhet, fattigdom, moderniteten, kulturella värden och dess förhållande till andra faktorer, utbildning och lärande i samhället, gener, syn på kroppen, ekonomiskt system, välfärdsmodell, graden av korruption och tillit i ett samhälle, grad av medborgarskap, utveckling av olika förmågor/kapaciteter (eng capabilities), generationsskillnader, ålder, identitet, arbete, stress, självkänsla, coping strategier osv (Aneshensel, Phelan, Beirman, 2013, Rogers, 2014, Antonovsky 1987, Thoits, 2010, Thoits & Hewitt, 2001, Offer, 2020, Bradby, 2012, Turner, 1995, 2008).
Känsla av sammanhang påverkas av social och kulturell integration och hur den är uppbyggd i den specifika kulturen för den specifika personen med den livsbiografin. Forskning om social integration som börjar från Durkheims studie om självmord och anomie (Horwitz, 2012). Social integration möjliggör social reglering av individer. Detta skapar en större emotionell säkerhet i individen. Ju fler olika grupper som en individ är kopplad till med frekventa kontakter och samtidigt har en identifikation med har högre av mental hälsa (Haslam, mfl, 2016, Thoits & Hewitt, 2001). Till exempel påverkar ”jobbiga kontakter” som blir en ”social negativitet” (Offer, 2020). Offer visar att roller kan skapa konflikter och överbelastning (Offer, 2020). Mer socialt integrerade individer får generellt tillgång till mer olika resurser för att hantera motgångar som kan uppstå och har mer frekventa upplevelser av positiva upplevelser. Communities som har större social integration stödjer också mental hälsa. Motsatsen är alienation, anomi, atomism exempelvis.
Gener är något som vissa sociologer har haft ett stort motstånd mot att inkludera i sociologisk analys på grund av att det sociala och kulturella påverkar hjärnan så mycket på grund av dess plasticitet, så gener blir möjligt att negligera i analysen. Företrädare för det nya fältet neurosociologi menar att detta gör att man missar mycket förståelse av mänskligt beteende (Franks & Turner, 2013). Nikolas Rose som varit central i sociologins analyser av psykologin menar att gener troligen kan spela någon roll, men att det måste vara en del av ett större forskningsprogram där det sociala och kulturella genuint och sofistikerat tas hänsyn till (Rose, 2019).
Stress har en stor påverkan så mycket som 25–40% av variation i mental hälsa och depressiva symtom och hur olika grupper exponeras för stress kan förklara skillnaden till stor del mellan dessa grupper (Thoits, 2010).
Medicinsk sociologi har forskat på hur det är att vara en patient och möta vård av olika slag (Anashensel, 2013). Mötet med experter och professioner är den kliniska blicken, en välvilja blandat med egenintresse och diskussion om hur mycket professioner handlar i eget intresse, hur mycket de påverkas av det ekonomiska systemet etc (Hallerstedt, 2006). Upplevelsen av att få och ha en diagnos har analyserats med att det kommer med en makt som psykiatrikerna har, men diagnosen kan samtidigt var en maktresurs för patienter och förstärka deras förhandlingsläge i att få hjälp i försäkringsärenden (Hallerstedt, 2006). På detta sätt kan diagnoser institutionaliseras och göras oumbärliga för alla inblandande (Hallerstedt, 2006). Biologiska grundade psykiatriska diagnoser har avstigmatiserat psykisk ohälsa och sjukdom, samtidigt som det för många kan bli en stämpling som kan bli självförstärkande, genom en så kallad ”sekundär avvikelse” där man får bekräftelse av psykiatrikern om man bekräftar som man borde vara i den diagnosen, ofta passiviserad (Scheff, 1999). Samtidigt är vissa sociologer noga med att påpeka att det är något genuint som sker i kroppen och psykiatriska diagnoser inte bara är en myt eller konstruktion frånkopplad kroppen för att skapa social kontroll och anseende för psykiatriprofessionen (Scull, 2022).
För vissa kan diagnoserna bli fler och bli något som förstärker livet i svårigheter snarare än hjälper. Det finns medvetenhet om överdiagnosticeringens problematik så en praktik som finns bland psykologer i Sverige är att fokusera på några diagnoser och inte berätta allt man tror sig kunna ställa på personen.
Kroppen ”upptäcktes på 1980-talet” inom sociologi av sociologer som då började analysera kroppen som en del av det sociala och inte bara tog den för given (Bradby, 2012, 98). Kroppen är ett kulturellt objekt på många olika sätt (Turner, 1995). Ett sätt hur kroppen behandlas är utifrån den hegemoniska medicinska modellen som sprids till olika delar av kroppen som gör att kroppen görs beroende av detta sätt att förstå den. Turner menar att moderna samhällen är ”somatiska”, kroppen har blivit det centrala fältet för politik och kulturell aktivitet (Turner, 1992, i Bradby, 2012, 102). I stället för en transformation av kulturen är utvecklingen i samhället en transformation av kroppen för att hantera samhället (Turner, 1992). Kroppen blir central att ”styra”, som Foucault och sociologer i den traditionen efter kallat det för ”biopolitik” (Rose, 2007). Rose (2007) ser att biopolitik och ”biosocialiteter” inte bara behöver ses som något negativt och förtryckande, utan det kan finnas ny positiva förändringar som genterapier och andra ingrepp i kroppen, preventivmedel (nu senast så bra resultat av manligt preventivmedel att studien avslutades i förtid). Det finns också risker som man bör ta hänsyn; till exempel vad som sker om diagnosticering pre-symptomt skulle göras på psykiatriska diagnoser som med dagens psykiatriska ordning skulle kunna skapa problem för till exempel ett barn som får en tidig pre-diagnosticering (Rose, 2019). Illich var tidig att mena på att hur medicin är uppbyggt har stora iatrogenetiska effekter, alltså att det är oförutsedda negativa konsekvenser av intervention som är sociala, kliniska och kulturella (Illich, 1977). En iatrogenesis är skapande av att skörare subjekt som förlorar tilliten på sig själv och sitt community och blir beroende av experter från ”vaggan till graven” (Illich, 1975, Alvesson, 2019, Furedi, 2004, 2019).
Ojämlikhet, förtryck, misskännande och förtryck verkar också påverka hur människor mår psykiskt. Ojämlikhet som är kopplad till maktfaktorer och ekonomiska villkor i samhället och till exempel på arbetsplatsen. Högre grad av ojämlikhet påverkar generellt ett samhälle negativt med avtagande positiv effekt ju mer jämlikt det blir. De som har högre social status har generellt bättre mental hälsa. Ung, attraktiv intelligent, rik och verbal är personer som har bättre utfall av terapier (Moloney, 2013, Link & Phelan, 1995, Phelan, Link & Tehranifar, 2010). Forskning pågår om det är relativa eller absoluta resurser som påverkar (Horwitz, 2012). Att relativa resurser påverkar finns det visst stöd för med korrelationsstudier med vissa begränsningar (Pickett & Wilkinson, 2010, 2015). Marxistisk teori tar in att det är produktionsförhållande som är centralt för skapande av medvetandet i individen (Marcuse, 1968, Fromm, 1993). Förtryck (dominans) leder till skam, internaliseringen och självbestraffande, ”internaliserat förtryck”, ”marks of oppression” (Foster, 1993), eller en ”negation av självet” (Fanon, 1963). Depression är till exempel kopplat till maktlöshet, alienerat lönearbete, beroendeskap, isolering, meningslöshet och anomi (Mirowsky & Ross, 1989). Vidare så finns det olika dimensioner av ojämlikhet som påverkar, till exempel är upplevelsen av kärlek mer jämlik i moderna samhällen än till exempel ekonomiska dimensioner, har man mer resurser inom en dimension som kärlek påverkar inte ekonomisk ojämlikhet lika mycket (Turner, 2010). Brist på kärlek och pengar kan sammanstråla exempelvis i den uppmärksammade gruppen incels (eng involuntary celibat) som ofta är unga män som har problem med psykisk ohälsa. Jobbets påverkan på mentala hälsan är att ju mer kontrollerad, ju mindre makt, desto stressigare, desto sämre mår du av jobbet (Reynolds & Buffel, 2020).
Gränslöst arbete kan ha en till synes ökad flexibilitet och autonomi men som följer med ökad grad av osäkerhet om hur mycket och när man ska jobba och vad som egentligen förväntas (Allvin, mfl, 2006). Social stratifiering sker också efter linjer av till exempel etnicitet och genus. Kvinnor har högre grad av prevelens på flera olika psykologiska sjukdomar till exempel utmattningssyndrom, depression och ångest. Minoritetsstress är stress kopplat till att vara minoritet i ett samhälle som orsakas av båda sämre socioekonomiska förhållande, lägre grad av erkännande alltså misskännande i högre grad, att behöva prestera något bättre än majoritetsbefolkning för att lyckas i till exempel karriär och på bostadsmarknaden (Andersson, Bengtsson & Myrberg, 2016). Nätverksanalyser om mental hälsa som kan förstås som epidemier som smittar och är överförbara genom nätverk, alltså en form av ”smittning” (Smith & Christakis, 2008).
Kulturella värden påverkar också individens mentala hälsa och kan skapa bekymmer inom olika sfärer för individen att hantera som arbete och kärlek (Horwitz, 2012, Illouz, 2020). Kulturella mål och ideal som tydliga och uppnåbara är bättre eftersom kulturella mål som inte går att nå skapar frustration och olycka. Exempelvis kan idealen autonomi och erkännande skapa stora slitningar för dejtande par som kan bli ännu större i en psykologiserade och individualiserade kultur (Illouz, 2020). Vissa studier pekar på att kulturella värden som är mer kollektivistiska har över lag bättre mental hälsa, men nackdelar kan finns i att det kan bli för stor social integration som lämnar individen alienerad och trängd (Horwitz, 2012). Gruppsammanhållning, mening och syfte med livet är centralt för att kulturella värden ska ha positiv effekt på mental hälsa (Horwitz, 2012). En integration med kulturella värden som är orealistiska kommer skapa problem, dis-identifikation kan skapa utrymme för förändring där nya kulturella värden kan införas (Horwitz, 2012). Integration med kulturella värden som är svåra att nå kan skapa tunga känslor av misslyckande och frustration. Samtidigt finns det forskning som pekar på att social integration aldrig är helt möjlig, att det alltid finns en viss spänning som manifesteras i individen, en pre-socialitet, speciellt har existentiella sociologer tryckt på detta (Touraine, 1995). Sociologer har fokuserat just på hur ”kultur” är medierade faktorer i hur vi hanterar olika stressorer, där identitetsskapande, synen på människans agens, styrkor och svagheter påverkar (ex Furedi, 2019). Paulsen tar exempelvis in longue duré i sin analys av vårt mående i moderniteten, där långa trender som ökning av kontrafaktiskt tänkande, produktion som kräver mer planering, rationaliseringen av samhället, ökad betoning på tänkande, minskning av animism i.e. en form av avförtrollning av världen och naturen specifikt, ökad tro på kontroll av allt, vetenskapens intåg, vad som verkar vara en minskning av känsla av meningsfullhet ju högre BNP ett land har, nya risker och ”riskterritorier” som är svåra att hantera för samhället (Paulsen, 2020, 61, 62, 102, 120, 207).
Emotionssociologiskt fokus har lyft fram att patienter kan känna skam, som kan göra att de hamnar i en skam/ilska spiral som gör att de får svårare att skapa framgångsrika sociala interaktioner, som kan förstärka en negativ spiral, där personen kan använda sig av defensiva strategier i ett sätt att skydda sig själv men som förstärker svårigheterna (Scheff, 1999, 2008, Collins, 2004, Summers-Effler, 2004). Självförtroende och självkänsla är faktorer som tagits in av sociologer, där det finns en forskningsdebatt om exakt hur mycket dessa faktorer påverkar (Strandell, 2017, Scheff, 2008, Collins, 2004).
Försök att sätta in olika faktorer i ett teoretiskt ramverk har gjort. Rogers och Pilgrims (2014) pekar på Albees modell (1993) som menar att prevelensen av mental ohälsa är ett utfall av stress, exploatering och ”organiska faktorer”, delat med socialt stöd, självkänsla och copingstrategier.
Utbildning och skola är också faktorer som påverkar mental hälsa (Allelin, 2019, Persson, 2012, Hiltunen, 2017). Hiltunen visar i sin avhandling med olika studier hur svenska tonåringar agerar under ”perfektionismens tyranni” i att vara ”lagom perfekt” i olika dimensioner: vara lycklig, se bra ut normativt, ha många och starka relationer med vänner, lyckas i skolan och intressant personlighet (Hiltunen, 2017). Oberoende variabler är social bakgrund, sociala relationer och social status i hennes modell (2017, 126). Att vara lagom perfekt ställer stora krav på eleverna där det finns coping strategier som används: både proaktiva och reaktiva strategier. Kroppslig rörelse, distansering, reflektion via samtal, avslappningstekniker, hjälpsökande, förebyggande planering, positiv självvärdering. Hiltunen menar att dessa elever kan använda dessa strategier för att mildra effekterna av att inte kunna klara av att vara lagom perfekt. Hiltunens studie visar hur genomsyrad gymnasietiden kan vara av en stark statusmedvetenhet som handlar om en mikrokamp om den sociala statusen.