Dimensionen risk har undersökts av sociologer i relation till hur moderniteten och samhälleliga förändringar genererar nya typer av risker och osäkerheter.
Tryggt risktagande: Tryggt risktagande är en balansering där man känner en grad av trygghet i livet samtidigt som man tar risker som är för produktiva för sökande för det goda livet, exempelvis som en del av medborgarkampen. En del av detta är att känna en ontologisk trygghet är en känsla av kontinuitet i ens liv, som skapas genom rutiner, praktiker, berättelser (Giddens, 1991). Becks begrepp risksamhälle blir här centralt för att förstå tryggt risktagande. Tryggt risktagande är att i risksamhället stödja som aktör att samhället blir mer tryggt i det risktagande som tas på planetär nivå (Beck, 1992). I detta samhälle behöver man engagera sig i de systematiska riskerna som skapas av moderniteten. Detta kräver att man minskar risker och försöker göra dem mer kontrollerade, som kräver att aktören tar risker för kollektivet i investering av tid, resurser, pengar och förmåga för att hantera riskerna. Detta riskmedvetande är kopplat till balansdimensionen historiemedvetenhet genom att riskhanteringen motiveras av att det finns framtida liv att försvara och att människor inte är odödliga.
Begreppet resiliens ligger nära här och är en nivå av tryggt risktagande. Teoretiker som Butler har till exempel lyft fram att vi snarare delar en skörhet som vissa på grund av sin position i olika system har mer eller mindre av och där skörhet är en plats för motstånd (Butler, Gambetti & Sabsay, 2017). Skörhet (vulnerability) har blivit centralt för vissas kamp och motstånd (Butler, Gambetti & Sabsay, 2017). Fokus blir på att framställa sig som skör byggt mot verkligt upplevt offerskap (Haidt & Lukianoff, 2018, Ecclestone, 2011). Furedi menar att fokuset på skörhet har socialiserats så att det är för oss något naturalierat och normaliserat (Furedi, 2004, 2017, Haidt & Lukianoff, 2018).
Skörhet är dock kopplat till att göra motstånd och att vara modig, sårbarhet är något bra som kräver mod (Brown, 2017). Tryggt risktagande är att ha resiliensen att kunna vara skör inför sig själv och andra. Utan skörheten och sårbarheten skapas en hårdhet där vi inte vågar släppa andra människor nära och skapa ett beroende som människor behöver, exempelvis i kärlek där det finns en risk att man blir lämnad. Furedi i att skapa ett alternativ till psykologisering, emotionaliseringen, terapiseringen och avmoraliseringen, förtvinandet av ett historiskt medvetande ger en vision om en positiv riskorientering (Furedi, 2019). Positiv riskorientering är en öppenhet inför experimenterande, framtiden, där mod är en central dygd som behöver socialiseras mycket bättre än det gör idag. Nassim Taleb har introducerat begreppet antiskörhet (Taleb, 2012). Antiskörhet är ett tillstånd där aktören eller system blir starkare och mer anpassat av chocker och stressorer (Taleb, 2012). System och människor behöver utformas och kultiveras så att de är antisköra på grund av att människor har en begränsad kunskap och förmåga att förutse framtiden i en komplex värld (Taleb, 2012). Det kräver experimenterande och testande liv och vissa förhållningssätt tagna från praktisk filosofi. Taleb tar mycket inspiration från stoiker som är en väg att gå. Med förändringar i samhället kommer också nya riskterritorier som människor behöver hantera med nya praktiker och förhållningssätt, ett exempel är risker som följer nya teknologier som sociala media (Paulsen, 2020).
Felbalanser
Här nedan följer olika obalanser i denna dimension.
Otryggt risktagande: Det finns alltid en grad av otrygghet i risktagande, men den kan minska ju mer vi känner att den risk vi tar har en mening och är nödvändig. Otryggt risktagande är risktagande som kommer från otrygga relationer som antingen kan vara isolerande eller uppslukande (Scheff, 1990). Exempel på otrygga risker skulle kunna vara själviska, narcissistiska, klichéartade risker i bemärkelsen att risken är en rutin på människor som till exempel tonåringar gjort innan, som inte leder till ett riktigt meningsfullt äventyr. Dessa risker också i stort sett meningslösa. Risktagande kan också vara inkorporerad konsumtion i form av exempelvis extremsport där syftet är ens egen njutning från adrenalin och spänningen.
Otrygg riskaversion är en annan felbalans som skulle kunna vara exempelvis existentiell ångest (Giddens, 1991), där det är så mycket kaos runtom oss att vi domineras av osäkerhet, prekarisering som gör att vi försöker att minimera risker för att hantera vardagen. En del av skapande av otrygg riskaversion processer av patologisering, medikalisering, offerisering eller felterapeutisering. Flytande rädsla (Bauman), kultur av rädsla (Furedi, 2019) och neutraliseringsförsök av olika risker som gör att oron ökar (Paulsen, 2020, 286).
Trygg riskaversion som en obalans är när man känner en stor grad av trygghet men kulturen, praktiker och diskurser man tar del av inte kultiverar risktagande. Med denna obalans kommer en bekvämlighet och lättja. Det finns en oförståelse eller en oförmåga att ta produktiva risker för sökandet av det goda livet.