Lindblom diskuterar flera diagnoser med syftet att ”ge exempel på hur samhället inverkar på vårt mående och gör det svårt för oss att leva på ett omdömesgillt sätt” (2023, 31). Lindblom tar med ”objektivering/främlingskap, normupplösning/vilsenhet, effektivisering/stress och meningsförlust, ojämlikhet/maktlöshet, konsumism/vantrivsel och ytligt samspel/likgiltighet och splittring” (2023, 31). Lindblom skriver att syftet inte är att ”redovisa en heltäckande katalog” (2023, 31). I detta avsnitt kommer ett försök till just en mer heltäckande katalog av sociologiska diagnoser. Detta görs utifrån aristotelisk balansteori som ett ramverk (Berglund, 2026). Det skapar en viss ordning i de mängder av diagnoser som kan ställas. I denna heuristiska katalog av diagnoser kommer de flesta att behandlas kortare och några kommer att fördjupas något.
Det finns en poäng att hålla diagnosernas antal kvantitativt lågt som Lindblom gör för att skapa tydlighet. Här väljs ändå att ta med olika liknande diagnoser som ändå fångar nyanser av upplevelser och tillstånd. Ramverket som presenterats med ABT (Berglund, 2026) gör dock att komplexiteten och mångfalden av olika sociologiska diagnoser som kan tas in får en struktur och inramning, med en ökad generaliserbarhet. Detta gör det enklare att prata om sociologiska tillstånd genom att se likheter mellan hur olika tänkare har formulerat sina olika diagnoser om samtiden.
Dessa diagnoser ska ses som heuristiker, kulturella teknologier, vapen, sensiterande begrepp, stöd för att bygga en formulering som är sociologiskt grundade om ens svårigheter man befinner sig i. Det är dessutom ofta rätt humoristiska jämfört med psykiatriska diagnoser. Några exempel är funktionell dumhet (Alvesson & Spicer, 2016), atomiserad (Lipset, 1963), skitliv-syndrom (shitty life syndrome) (Jacoby, 1996), zombifierad (Ryan, 2012), alienation (Rosa, 2019), blasé attityd (Simmel, 1971), avförtrollad (Weber, 2001), medkänslatrötthet (Mestrovic, 1996), konsumerad av passioner / begärströtthet (Sennett, 2002, Durkheim, 1950, Mestrovic, 1996), pseudo-kommunikation (Illouz, 2008, Reisman, 1950), vardagifierad (Lefebvre, 1991), de glada roboten (Mills, 1959), depressiv hedonism (Fisher, 2011), upplyst falskt medvetande (Sloterdijk, 1984), medikaliserad (Conrad, 2007), endimensionellt tänkande (Marcuse, 1964), manipulativ personlighet (Adorno & Horkheimer, 2002, Jackall, 2010), koloniserad av systemvärlden (Habermas, 1984), mediokeriserad (Deneault, 2018, Berglund, 2026), låg emotionsenergi och ur rytm (Collins, 2004), emotiv dissonans (Hochschild, 2003) outsourcat själv (Hochschild, 2012), privatiserad och intimiserad (Sennett, 2002), livsstilifierad (Berglund, 2026), temporalt följarskap (Berglund, 2026), dumbildat medborgarskap (Berglund, 2026), spektakeliserad (Postman, 1984), teknologiserad (Postman, 1991), hobbyfierad (Berglund, 2026) infantiliserad (Barber, 2007, Nieman, 2013), grym optimism (Berlant, 2011), militant skörhet (Szetela, 2025), icke-samarbetsvilliga självet (Sennett, 2013), elitifierad (Berglund, 2026) osv.
En sociologisk diagnos kan ses utifrån dess symtom och dess etiologi, precis som psykiatriska diagnoser. Jag kommer ta två exempel: låg emotionsenergi och ur rytm (Collins, 2004), samt vad som kan kallas för statusöverlevnadism (Hiltunen, 2017).
Låg emotionsenergi och ur rytm (Collins, 2004)
Diagnoskriterier: låg energinivå, lågt momentum, lågt subjektivt välmående, passivitet, frustration
Etiologi: misslyckade sociala interaktioner (Collins, 2004), inget att känna stolthet över, ojämlikhet, diskriminering, marginalisering, misskännande, atomiserad genom olika teknologier som dator eller mobil, atomiserad genom infrastruktur som individualiserat boende och bilism, post-sociala socialiteter.
Statusöverlevnadism (Hiltunen, 2017)
Diagnoskriterier: Fokus på status, viljan att vara ”lagom perfekt”, stressad, egenfokuserad, självkänsla kopplad till en privatkamp i stället för en medborgarkamp (Berglund, 2026), identitetsfundamentalism (Moehller & D’ambriaso, 2021), bristande socialt stöd, bristande känsla av sammanhang (Antonovsky, 1979, Hiltunen, 2017).
Etiologi: omsorgsunderskott, perfektionismens tyranni (Hiltunen, 2017), falskt medvetande kring alternativ bortom statuskampen, brist på buffertzoner (Hiltunen, 2017), konsumerism och mobilen (Hiltunen, 2017), diskriminering efter utseende och personlighet (Collins, 2004).