Omsorgsfull nyfikenhet/Utblickande inblick: fokus är på det yttre där man drivs av ett syfte bortom sig själv, med en stark omsorg om den andre som blir en grund för omsorg om det egna självet. Det är en blick med tankar och fokus som är utblickande bort från vårt inre. Det är en nyfiken utblick som söker efter det goda livet på ett experimenterande sätt. Den är utblickande i den bemärkelsen att individuella problem situeras utanför individen med sociologiskt medvetande. Det är framför allt en politiserande blick där blicken riktas mot det politiska och situeras i medborgarkampen i stället för privatkampen. Utblickandet handlar om att söka upp den största utmaningen man för tillfället kan axla i en del av ett äventyr. Detta är ett sätt att förstå kärlek som ett fokus utanför oss själva.
Inblicken är en del av ett liv, att till exempel uppleva våra tankar och känslor och vår inre värld. Utblickandet blir en motvikt till för starkt fokus inåt i att övervaka sina tankar som lätt blir en solipsistisk och isolerande verksamhet som gör att blir frånkopplad det sociala. Utblicken gör att man öppnar upp sig för att bli berörd av världen, som Rosa fångar med begreppet resonans (Rosa, 2019). Balans är målet i att vi både blickar inåt och utåt, samt att dessa blickar informerar varandra. En fenomenologiskt vaken inblick där vi bracketar (Husserl) oss och att gå med sina erfarenheter, att inte underkänna dem, vår förkroppsligade kognition. Utblicken ska också bli något som vi kan titta tillbaka på oss själva genom exempelvis litteratur, som gör att vi lär oss om oss själva genom andra. Utblickande inblicken blir att ett sätt att stärka en nyfiken dialog med omvärlden, i stället för en isolerande och övervakande inre monolog. Utblicken är något som knyter an till existentiell sociologi, där sökande/viljan till mening är en viktig utgångspunkt. Ett syfte bortom individen är det som gör den mer hel (Frankl, 2006). Här finns det en balans efter Camus insikt att det är många som tvångsmässigt söker en mening i livet. Utblickande inblick är starkt kopplat till nyfikenhet i Foucaults anda som gör en etymologisk koppling mellan orden curosity och care (i Mccall, 2011). Detta vill jag lyfta fram genom att kalla det för just omsorgsfull nyfikenhet. Foucault ser nyfikenhet som en grund för självtransformering och en grund för en omsorgsetik och omsorg om självet om skulle skilja sig från den omsorg som självet som är rådande i den individualiserade nyliberala ordningen i senmoderniteten (Mccall, 2011).
Felbalanser
Här nedan följer olika obalanser i denna dimension.
Icke-omsorgsfull utblick
Narcissistisk utblick är blicken som är fokuserad på det egna självet, spegelblickandet. Detta understöds av en kulturell narcissism och ett fokus på profilitet som identitetsteknologi där man försöker upprätta olika profiler (Lasch, 2018). Omsorgen startar och slutar i självet, och det omgivande blir medlet för självet. Lycka sökes för en själv. Den narcissistiska blicken blåser upp ens egen njutning som kan försvinna framför andras lidande, som till och med själv är den som utför. Det egna jagets njutning gör att man har svårt att se för vad för effekter man får på andra människor. Här finns det varken omsorg eller nyfikenhet i utblicken, det är en blick av hårdhet och likgiltighet. Den utblicken som sker kan vara utmärkt av en blasé attityd (Simmel, 1971) för att skydda sig från överstimulering. Cyniskt och distanserat blickar man ut mot världen. Detta är en distans från både sitt eget själv och omvärld, man betraktar världen från ingenstans.
Icke-omsorgsfull icke-nyfiken blick
Den förtingligande blicken är processen där sociala relationer, mänskliga handlingar eller idéer framstår som objektiva, opersonliga och självklara ting, snarare än produkter av mänskligt skapande. Den blick tar allt för givet och allt som satta fakta. Det är en blick formad efter statusquo. Möjligheter till förändring har försvunnit. Försök till förändring av andra personer slås bort som utopiska och orealistiska. Nära den förtingligande blicken är den fetishisherade blicken– en obalans i att sluta betrakta verktyg och artefakter som saker bortom mänsklig kontroll, en reifiering av det mänskligt skapade.
”Artifacts are invented by humans, but then we let them take control over us. We delegate the destiny of world society and the biosphere to these things and ideas of ours…. Our tools become our masters.” (Hornborg, 2019, 5).
Icke-omsorgsfull nyfikenhet
Denna obalans är om intensivt bevakande och blickande. En form är hyperuppmärksamhet i stället för djup kontemplation (Han, 2015). Det finns en utblick som förlorat kopplingen till det inre. Gadamer beskriver nyfikenhet som en form av ”gapande”, där man tittar fixerat på omvärlden utan att se sig själv i den som en aktör (Mccall, 2011). Denna utblick är när man åskådar något som sker utan att se sig själv i det hela, det är en form av ond tro i Sartres ord. Detta tema av intensivt betraktande och en oförmåga att kunna slita bort blicken har exempelvis den norska sociologen Mathiesen beskrivit som ett ”åskådarsamhälle” (eng viewer society) (1997). En annan viktig form av icke-omsorgsfull nyfikenhet är den spektakeliserade eller simulerade blicken. Guy Debord menade att spektaklet är den media som döljer de sociala maktrelationerna, exploateringen och dominansen som finns inbyggd i kapitalismen. Spektaklet gör att vi tittar på tv ensamma i vår privata sfär frånskild andra i stället för att mötas i verkligheten. Debord menar att detta är vad teknologier generellt skapar idag:
The reigning economic system is a vicious circle of isolation. Its technologies are based on isolation, and they contribute to that same isolation. From automobiles to television, the goods that the spectacular system chooses to produce also serve it as weapons for constantly reinforcing the conditions that engender “lonely crowds.”
Den pornografierade/voyeristiska blicken
Den pornografierade/voyeristiska blicken är annan form av icke-omsorgsfull nyfikenhet. Voyeuriserad syftar på en kultur av tittande och iakttagande, där människor kontinuerligt betraktar och blir betraktade. Enligt Barber (2007, s. 190) har detta tittande blivit ett dominerande fenomen i vår vardag. Lyon kopplar detta till the culture of surveillance, där teknologiska framsteg har normaliserat övervakning och gjort det till en del av vår samhällskultur (2001, Lewis, 2018). Kändisfixering är ett annat uttryck för den voyeuristiska blicken, som intensivt betraktar några personer och kan skapa starkt känslomässigt engagemang, där deras privata draman upphöjs till betydelsefulla händelser för ens eget och samhällets liv.
En annan icke-omsorgsfull nyfikenhet är den övervakande blicken på ens eget beteende. Det är en blick av som är kritisk och hård. Den övervakar jaget så mycket att det leder till en ovilja att göra fel i sociala sammanhang, som leder till en blyghet. Vissa som betraktas som blyga är inte det på grund av de egentligen är blyga, utan de blir blyga för de är osäkra kring det kulturella och symboliska kapital som en viss kontext kräver. Det kan också finnas hos personen en motvilja att lära sig det specifika kulturella kapitalet för att man inte håller med om de värderingar och den världssynen som kommer med det.
Teleskopisk filantropi/altruism (Dickens)
enbart fokusera på altruism långt bort eller på distans i abstraktion av mänskligheten eller en specifik grupp som du är långt ifrån rumsligt och socialt, och samtidigt negligera liknande eller samma problem närmare. Detta kan också vara en obalans som är kopplat till tid, i att framtida generationer dominerar de nu levandes blomstring.
Närsynt/överlokaliserad filantropi
fokuserar enbart på omsorg om de närmaste, en begränsad ofta gruppspecifik altruism.