Relationalitet: Inbäddad autonomi: balans mellan att ha autonomi och vara inbäddad i en gemenskap, balans mellan närhet och distans, medborgarskap och privatliv.
Socioterapi skulle inte vara värt sitt namn utan ett stort fokus på hur den sociala situationen kan förbättras för klienten. Socialpsykologen Alexander Haslam med flera har visat att ju fler grupper du är kopplad till och identifierar dig med desto bättre fysisk och mental hälsa (2016). Gemenskap på recept (eng social prescribing) är det medikaliserade begreppet det kallas för inom forskningen. Det finns några metaanalyser som har svårt att specificera effekterna och hur effektivt det är jämfört med andra interventioner. Det är en dyrare intervention på kort sikt men det finns en idé om att det kan minska kostnader på lång sikt. Socialitet på recept har olika former, det kan vara att gå med i en kör, organisationer och bo på farmer (Davies, 2015). Det har också kombinerats med positiva aspekter som träning i grupp för personer med depression för att få både den positiva effekten av träning och gemenskap. Som med allt så behöver social prescribing göras på rätt sätt. Utifrån Collins teori om interaktionsritualer så kommer social prescribing inte leda till förbättringar om sociala interaktioner inte är lyckade. Då kommer det inte skapas emotionell energi i individen (Collins, 2004).
Socialt gemenskapande behöver alltså vara anpassad för klientens behov och tillstånd. Socialt gemenskapandes potential kan ses med hjälp av ABT. Socialt gemenskapande får sin effekt när alla olika balanserna stärks. Hjältefierat medborgarskap nås när personen engagerar sig i en välgörenhetsorganisation på lokalnivå eller någon form av communityverksamhet. Det är en god början, men potentialen nås när personen är helt politiskt engagerad, som gör att utblicken blir stark. Detta är inte alla redo för direkt och politiskt engagemang kräver tid för att lära sig saker. Det behöver alltså finnas koppling till att personen börjar lära sig saker om världen, som kan vara helt förtvinad. Lekifierad spelfulhet kan börjas jobba mot som balans om personen deltar i lekar eller sporter i grupp regelbundet.
Bygga communities och gemenskaper - är det möjligt i en post-social, post-traditionell värld? William Davies (2015) skriver:
”Loneliness now appears as an objective problem, but only because it shows up in the physical brain and body, with calculable costs for governents and health insurers.”
Davies med flera har pekat på att hur det sociala blir ett sätt att må bättre men ur ett för instrumentellt synsätt (Davies, 2015). Det som ofta glöms när uppmaningar om det sociala görs bara utifrån hälsodiskursen är att detta inte är tillräckligt engagerande för individen. Detta trivialiserar dessutom det som sociala möten ger för människor av mening och lycka. Denna meningsfullhet är också kopplad till att vara i det sociala är en moralisk handling. Att vara med andra, hjälpa andra, möta, förstå dem, upptäcka världen tillsammans, lära dem, låta dem lära dig. Byggande av moraliska gemenskaper som är bra för samhället, inte bara allmänt gemenskaper.
Motstrategier mot att dra sig undan: Varför ger vi upp på det sociala? Vad är det som gör att vi drar oss undan? Vad är det som gör att vi drar oss undan när det finns massa gemenskaper att tillhöra idag som vi kan välja mellan? Vad är det som leder många att bli mer och mer ensamma ju äldre de blir. Varför blir det svårare att hitta gemenskaper man vill vara en del av ju äldre man blir? En stor faktor är att man inte har tillräckligt lyckade sociala interaktioner som leder till negativa känslor och frustration (Collins, 2004). En motstrategi är att se det sociala som en plikt att försöka uppehålla tillsammans. De känslor som man upplever kan man se som ett symptom på samhällets bristande socialiteter.
Inbäddad autonomi: hur kan du bäddas in mer och hur kan du få mer autonomi? Vara i olika sociala gemenskaper där du får gemenskap men kan få vara med och bestämma på något plan. Engagera dig kommunalt, i organisationer, folkbildning, administratör på forum, bostadsrättföreningen, diskussionsgrupp, bokklubb.
Inbäddad autonomi – övningar i ”själv”-kontroll. Självkontroll ses oftare i sociologi som ett ”agencement” alltså ett arrangemang av agens (Callon, 2021). I och med antagandet att vår agens och kognition är begränsad, varierad, partiell och distribuerad, så behöver agens strukrukteras och ordnas. Agens och kognitionen är som en båt vi styr över, men vi kan inte helt kontrollera båtens utformning eller vädret. Det finns tillräckligt med agens för att kunna rikta sitt liv mot det goda livet. Detta kan göras genom att skapa ”bindningar” till olika socialiteter, biosocialiteter, teknosocialiteter, diskurser, praktiker, rutiner, symboler. Det gör vår agens inbäddad i det sociala.
Skapa en ny inre dialog. Behövs möte med andra från det sociala. Internaliseringen av en ny verklighet i förlängningen. Denna nya verklighet har svårare att etableras om det sociala riktar personen till att detta inte är något förgivettaget, utan det är ett kulturellt verktyg bland annat.
Individuationsövningar: skapa ett jag som är kopplat till olika grupper som gör att det finns en kompromiss och reflexivet där personen kan rikta sig mot andra grupper än de som är närmast (Collins, 2013).
Organisera-tumregeln. Organisera något i ditt liv med andra människor. Ta initiativ till något socialt. Organisera något som är politiskt. Var med i någon organisering som är i stark förändring. Detta skapar en vana vid att vara med och organisera.
Mentor-tumregeln. Hitta en mentor inom ditt fält. Ha flera och klättra i vilka du hör av dig till. Ha en mentor på håll genom att läsa vad den skriver i böcker exempelvis. Agera som det var din personliga mentor Ha en personlig mentor. Agera som om du hade din önskementor. Vad skulle dina mentor sagt till dig. Använd perspektivtagande och socialisering av den generella andre. Detta är ett sätt att frammana resurser och energi. Träffa din mentor, det kommer göra att du har saker att visa för att inte göra mentorn besviken. Gör fiender till mentorer - vad kan du lära dig av fiender i hur de agerar och agera bättre än dem?
Nätverksplacering-tumregeln. För att bli vågad (eng bold) placera dig så när som möjligt i centrum av ett nätverk kring idéer som du är passionerad kring (Collins, 2000). Det är inte ”its not what you know, its who you know”, Collins är ”what you who know is connected to who you know”. Tur är att befinna sig i förändringens centrum. Bygg kulturellt kapital för att kunna del av samtal i ett visst nätverk. Var brobyggare mellan olika nätverk som är skilda av strukturella hål.
Autonomipraktiker
Kompetensutveckling. Sennett pekar på av-kompetensifieringen av samhället (2013). Utan kompetenser och förmågor har man inte resurser och möjlighet att kunna påverka sitt liv tillräckligt väl i komplexa samhällen. Autonomi kommer från olika förmågor som reflektion, samarbete, medborgerlig bildning, kulturell bildning, läsning, tekniskt kunnande osv.
Göra sig oberoende av heteroenomier så mycket man kan. Ett förslag att minska heteronomier är att försöka minska tiden man spenderar i lönearbete (Paulsen, 2010) som inte är i harmoni med de värderingar man har för att förbättra samhället. Ett annat sätt är att minska beroendet av marknaden, exempelvis genom självhushållning och allmännande praktiker.
Allmänande praktiker. Allmännande praktiker utnyttjas alldeles för lite både i offentligheten och ekonomin. Att ta del av och bidra till olika allmänningar kan båda gör att man själv kan få värde samtidigt som andra kan ta del av det värdet utan att det är inhängt. Det kan vara kunskap, mat, kläder – allt möjligt. Det kan vara ett komplement till andra styrformer i dagens blandstyre (Berglund, 2026).
Avkolonisering från systemvärlden och utvidgningen av livsvärlden. Systemvärlden i form av ekonomi, politik, experter tenderar att dominera individers livsvärld (Habermas, 1984, Alvesson, 2019). Reflekterande, tänka med och mot experter, och tänka med avstånd från experter. Livsvärlden kan utvidgas med nya erfarenheter som ger plats för bredare och längre horisonter.
Kulturella verktygslådan. Red ut olika kulturella ideal som finns och hur man kan hantera dem (Illouz, 2019). Övningen skulle vara att identifiera och sen bygga ut den kulturella verktygslådan man har (Swidler, 1986). Swidler menar att i settled kulturer så är kulturer som verktyg mindre synligt för det är inbäddat i ett sunt förnuft. Övningen blir att urbäddad de olika kulturella verktygen för att synliggöra dem för att sen se om det är användbara eller inte. Vilka kulturella ideal är du omgiven av? Vilka ideal är i konflikt? Har du påverkats av att dessa ideal är i konflikt? Vad ska du prioritera för kulturella värden och varför? Vilka ska du lyssna på? Måste välja eller åtminstone experimentera. Vad är det för liv och praktiker som är kopplade till dessa ideal? Vill du leva dessa liv? Vad är det med dessa praktiker som lockar? Finns det alternativa kulturella ideal att använda sig av, eller att ha en rangordning av kulturella ideal som gör att du rör dig mot det goda livet?
Minska statuskampen. Gör vi oss för starkt beroende av att nå status på ett godtyckligt sätt blir vi bundna till en statuskamp. Vi behöver hämta status och självkänsla från sätt att vara som är mer lättåtkomliga och kunna ha kritisk distans till de dominerande sätten att samla statuspoäng. Exempelvis om status bygger på hur mycket pengar man har, behöver man ifrågasätta idén kring pengars neutralitet och det inte spelar roll hur man fått dessa pengar. Detta gör att status kommer mer från vilket arbete och tjänst du utför för andra. Det gör att även andra jobb än de mest högt betalda kan ge dig status och självkänsla. Genom detta får man ett motstånd mot andras syn på vad status är. Status genom utseende kan få ett avstånd från genom att tänka på hur godtyckligt det är eftersom utseende till stor del är genetiskt. Utseende som statusmarkör är godtyckligt eftersom det inte har en koppling till någon moralisk dimension. Utseende är en statusmarkör för att vi lever i ett samhälle som är lookist, alltså diskriminerar efter människors utseende. Statuskamp som i att vara ”lagom perfekt” i massa olika dimensioner samtidigt: fritidsaktiviteter, utseende, skolresultat, personlighet är alla andra-riktade tankar (Hiltunen, 2017, Reisman, 1950). Den ”status-underlägsenhet” som vissa känner, kanske de flesta känner eftersom man ofta siktar att klättra högre i statuskampen kan man sluta tänka på genom att göra uppslukande aktiviteter där vi för en stund slipper att vara självmedvetna. Detta är aktiviteter där vi hamnar i flow med en perfekt balans mellan utmaning och kompetens.
Minska behovet av pengar. Enkla och billiga nöjen är generellt de som skapar mest lycka: vänner, fester, naturen, middagar, fysisk aktivitet, lekar. Materialism är både dyrt och påverkar lyckan lite eftersom materialism ofta skapar lycka i köpögonblicket eller för att få inträde till vissa grupper vid konsumtion av positionsvarar som märkeskläder, bilar osv.
Minska tyngden av privatkampen. Den intima sfären var en plats som Sennett menar att människor drog sig undan till som ett skydd mot den osäkerhet som funnits i det stora samhället med snabba förändringar (2002). Om vi gör oss helt beroende av vår lycka i den privata sfären kan vi dock bli instängda i en gyllene men privat bur. De privata relationerna förstoras och de motgångar som vi upplever i det privata blir stora tragedier för vi har förlorat perspektivet. Gör man privata sfären till hela sin värld har vi mindre valfrihet i hur vi ska värdera vårt liv och vad vi kan göra med vårt liv. Är vi med i medborgarkampen och bygger gemenskaper som går bortom våra vänner, familj och nätverk för vi en öppenhet i livet.
Minska tid vi spenderar i gemenskaper medierade genom teknologi. En del av att vara på sociala medier så mycket är för att där är alla andra och vi kan ta del av den mänskliga gemenskapen på ett tryggt avstånd där inga förväntningar ställs på oss. Det kommer dock med stora risker som att bli beroende och missbruka hur mycket man håller på med sociala medier. Det man får ta del av är att vara ensam tillsammans med andra som Sherry Turkle formulerade det. Teknologin binder och lockar oss med det sociala men den gör oss mer ensam i princip alltid, förutom ibland om man hittar ett community.
Ensamhet som styrka. Ensamhet ska inte underskattas som en del av ett gott liv. En god ensamhet kan finnas i skrivande, startande av egna projekt, naturen, vid havet, ensam med sina egna tankar i mötet med en författare. Cal Newport (2016) skriver:
“It’s now possible to completely banish solitude from your life. Thoreau and Storr worried about people enjoying less solitude. We must now wonder if people might forget this state of being altogether.”
“As Virginia Woolf argues in her 1929 feminist manifesto, A Room of One’s Own, this imbalance should not come as a surprise. Woolf would agree that solitude is a prerequisite for original and creative thought, but she would then add that women had been systematically denied both the literal and figurative room of their own in which to cultivate this state. To Woolf, in other words, solitude is not a pleasant diversion, but instead a form of liberation from the cognitive oppression that results in its absence.”