Biografi och historia

Ett liv kan beskrivas som en följd av personliga val, egenskaper och händelser. En sådan beskrivning fångar något viktigt, men den blir otillräcklig om den lämnar samhället utanför. Vi föds i en bestämd tid, på en bestämd plats och in i relationer och institutioner som redan finns. Utbildningssystem, arbetsmarknad, familjemönster, bostadsförhållanden, tekniska förändringar och politiska beslut påverkar vilka problem vi möter och vilka möjligheter som står till buds. Det betyder inte att människor saknar handlingsförmåga. Det betyder att handlingsförmågan alltid utövas under sociala villkor.

I detta kapitel används sociologin för att undersöka förbindelsen mellan det personliga livet och den historiska tid där livet utspelar sig. C. Wright Mills sociologiska fantasi ger den grundläggande frågan: hur möts biografi och historia i en människas erfarenheter? Livsloppssociologin, framför allt Glen Elders forskning, fördjupar frågan genom att undersöka tidpunkt, plats, sammanlänkade liv och handlingsförmåga. Övningarna kommer direkt efter de forskningsavsnitt som behövs för att göra dem begripliga.

Tre ord återkommer i kapitlet och behöver hållas isär. Med institution menas här varaktiga regler, roller och arbetssätt som ordnar ett område av det sociala livet. Familjen, utbildningen, arbetsmarknaden och socialförsäkringen är institutioner i denna mening. De är större än en enskild organisation, men blir verksamma genom bestämda familjer, skolor, arbetsplatser och myndigheter.

Med samhällsstruktur menas återkommande mönster i hur positioner, resurser, möjligheter och beroenden är fördelade. En struktur är alltså inte en sak som står utanför människorna. Den finns kvar därför att regler, relationer och handlingar upprepas och binds samman över tid. Med handlingsförmåga menas människors möjlighet att tolka en situation, fatta beslut och påverka ett förlopp. Sociologin undersöker både denna förmåga och de villkor som gör den större för vissa och mindre för andra.

Mills: biografi och historia

C. Wright Mills formulerade den sociologiska fantasin som förmågan att förstå historia och biografi och relationen mellan dem i ett samhälle. Med biografi menade han inte bara en berättelse om en unik individ. Han menade ett liv som levs i en viss samhällsstruktur. Med historia menade han de större omvandlingar som förändrar villkoren för många människor: ekonomiska kriser, krig, migration, nya familjeformer, förändrade arbetsorganisationer eller en ombyggnad av välfärdsstaten. Den sociologiska fantasin förbinder därför sådant som ofta hålls isär.

Biografi är i detta perspektiv både personlig och social. Den innehåller sådant en människa har gjort, men också positioner hon har fått, regler hon har mött och resurser hon har haft tillgång till. Historia når inte heller in i ett liv som en enda direkt kraft. Historiska förändringar förmedlas genom institutioner. En ekonomisk omvandling kan ändra arbetsmarknadens villkor, en arbetsplats sätt att anställa och en familjs möjligheter att planera sin tid. Förbindelsen mellan biografi och historia består av sådana mellanled.

Mills skilde mellan privata bekymmer och samhälleliga frågor. Ett privat bekymmer upplevs i en människas närmiljö och berör hennes relationer, värden och möjligheter. En samhällelig fråga uppstår när samma slags svårighet hänger samman med hur institutioner och samhällsstrukturer är ordnade. Mills använde arbetslöshet för att visa skillnaden. Om en enda person i ett samhälle saknar arbete kan personens utbildning, beslut och kontakter vara centrala för förklaringen. Om mycket stora grupper samtidigt saknar arbete räcker inte sådana individuella förklaringar. Då måste även arbetsmarknaden, ekonomin och de politiska institutionerna undersökas.

Orden privat och samhällelig anger två sätt att formulera en fråga. Privat betyder inte oviktigt, och samhällelig betyder inte att den enskilda erfarenheten försvinner. Skillnaden gäller vad som behöver undersökas. Ett privat bekymmer leder främst till frågor om personens situation och närmaste relationer. En samhällelig fråga kräver dessutom kunskap om hur många som berörs, hur problemet fördelas mellan grupper och vilka institutionella förändringar som sammanfaller med utvecklingen.

Skillnaden innebär inte att ett problem antingen är personligt eller samhälleligt. Samma arbetslöshet kan ge ekonomisk oro, skam, konflikt och förändrade vardagsvanor i ett enskilt liv samtidigt som den har samhälleliga orsaker. Det sociologiska arbetet består i att undersöka sambandet. När sambandet blir synligt kan självanklagelse minska, men analysen kan också bli mer krävande. Den behöver fråga vilka institutioner som bär ansvar, vilka grupper som drabbas och vilka resurser som fördelas ojämnt.

Att fördela ansvar sociologiskt är därför inte samma sak som att flytta allt ansvar från individen till samhället. Orsaker, ansvar och möjlighet att förändra kan ligga på olika ställen. En person kan behöva fatta ett beslut även när hon inte har skapat villkoren för beslutet. En organisation kan ha ansvar för en regel även när en enskild medarbetare tillämpar den. Sociologisk analys försöker precisera dessa skillnader i stället för att välja en enda skyldig part.

Privata bekymmer och samhälleliga frågor

En erfarenhet behöver inte vara identisk mellan människor för att ha en gemensam samhällelig dimension. Personer kan drabbas olika beroende på klass, kön, ålder, funktionsförmåga, bostadsort, familjesituation och tillgång till resurser. Sociologisk analys söker därför inte bara likheter. Den undersöker hur samma institution skapar olika villkor för olika positioner. En utbildningsreform, en lågkonjunktur eller en förändring i sjukförsäkringen kan få helt olika följder beroende på var i livet en person befinner sig och vilka relationer som kan ge stöd.

Det är också möjligt att misstolka ett privat bekymmer som en samhällelig fråga. Att andra har liknande erfarenheter visar inte automatiskt att orsaken är densamma. Mills begrepp kräver därför mer än att känna igen sig i andras berättelser. Man behöver undersöka mönster, institutioner och historiska förändringar. Den sociologiska fantasin är inte en allmän uppmaning att skylla på samhället. Den är en disciplin i att formulera bättre frågor om hur individuella erfarenheter uppstår och fördelas.

Mikro, meso och makro

Sociologin skiljer ofta mellan mikro-, meso- och makronivå. Nivå betyder här inte att det sociala livet är uppdelat i tre skilda världar. Det betyder att forskaren riktar uppmärksamheten mot olika delar av samma förlopp.

Mikronivån gäller konkreta situationer och direkt samspel mellan människor. Där undersöks vad människor säger och gör, hur de tolkar varandra och hur en situation utvecklas ögonblick för ögonblick. Mesonivån gäller relationer, grupper, nätverk och organisationer. Där undersöks bland annat roller, gruppnormer, arbetsdelning och regler som återkommer i fler än en enskild situation.

Makronivån gäller institutioner, samhällsstrukturer och långvariga historiska mönster. Där undersöks hur resurser, rättigheter och positioner fördelas i ett samhälle och hur denna fördelning förändras över tid. Makronivån handlar alltså inte bara om hela nationer. Även ett institutionellt mönster som finns i många organisationer kan analyseras på makronivå.

Nivåerna binds samman genom bestämda mekanismer. En lagändring på makronivå kan ändra en organisations regler på mesonivå. Reglerna kan i sin tur påverka ett samtal mellan en medborgare och en tjänsteperson på mikronivå. Rörelsen kan också gå åt andra hållet: handlingar som upprepas i många situationer kan befästa en organisations arbetssätt och på längre sikt bidra till ett större mönster.

Det är lätt att stanna på den nivå som ligger närmast. En smärtsam kommentar kan förstås som den andra personens attityd. Den kan också uppstå i en organisation där vissa roller ger större rätt att bedöma andra, eller i ett samhälle där vissa egenskaper har högre status. Samtidigt blir analysen tunn om varje vardagshändelse omedelbart förklaras med en stor samhällsstruktur. Uppgiften är att precisera vilka förbindelser som faktiskt finns mellan nivåerna.

Att precisera en förbindelse innebär att ange vad som förmedlar påverkan. Det kan vara en regel, en resursfördelning, en roll, en belöning, en sanktion eller ett återkommande sätt att tolka en situation. Utan ett sådant mellanled blir makroförklaringen bara ett allmänt påstående. Med mellanled går det att undersöka om förklaringen stämmer och på vilken nivå en förändring kan göras.

Elder: livslopp i tid och rum

Livsloppssociologin undersöker hur liv formas över tid. Glen Elder utvecklade perspektivet genom forskning om människor vars liv löpte genom stora historiska förändringar. Hans arbeten omfattar bland annat barn som växte upp under den stora depressionen, långsiktiga följder av militärtjänst under andra världskriget och familjer som mötte jordbrukskrisen i Iowa under 1980-talet. Poängen är inte att en historisk händelse får samma följd för alla. Forskningen visar varför ålder, familjerelationer, resurser och tidpunkt behöver finnas med i analysen.

Ett livslopp är mer än en lista över händelser. Begreppet syftar på hur olika livsområden och övergångar ordnas över tid och påverkar varandra. Utbildning, arbete, familjeliv, hälsa och medborgarskap kan följa olika förlopp, men de möts i samma liv. En förändring på ett område kan därför ändra villkoren på ett annat. Livsloppssociologin undersöker både ordningsföljden och de institutioner som formar denna ordning.

Fem principer

Den första principen är att utveckling pågår genom hela livet. Tidigare erfarenheter får följder, men de gör inte resten av livet helt förutbestämt. Människor fortsätter att lära, anpassa sig och möta nya institutionella villkor. Forskningen behöver därför följa förlopp över tid i stället för att behandla en enda tidpunkt som en fullständig förklaring.

Den andra principen gäller handlingsförmåga. Människor gör val och försöker påverka sina liv, men de väljer inte fritt mellan alla tänkbara möjligheter. Utbildning, ekonomi, lagar, hälsa, diskriminering, omsorgsansvar och relationer påverkar vilka alternativ som faktiskt är tillgängliga. Handlingsförmåga betyder därför förmåga att handla under villkor, inte oberoende av villkor.

Den tredje principen är att liv är inbäddade i tid och plats. En biografi formas av den historiska period och det samhälle där den utspelar sig. Samma beslut kan få olika följder beroende på arbetsmarknad, välfärdssystem, familjenormer och politiska rättigheter. Tid och plats är alltså inte en bakgrund som kan nämnas kort och sedan lämnas. De ingår i förklaringen av vilka vägar som var möjliga.

Den fjärde principen gäller tidpunkten för en händelse eller övergång. En övergång är en förändring mellan sociala positioner eller livsfaser, såsom att börja en utbildning, lämna en arbetsplats eller bli förälder. Betydelsen beror på när övergången sker, vad som har hänt tidigare och vilka andra ansvar som finns samtidigt. Livsloppsforskningen kallar detta betydelsen av timing.

Den femte principen är att liv är sammanlänkade. Människors beslut och villkor påverkar varandra genom relationer. Historiska förändringar når därför ofta en person genom andra människors arbete, inkomster, omsorg, migration eller hälsa. Sammanlänkade liv betyder inte bara att människor påverkar varandra känslomässigt. Det betyder att deras tid, resurser och möjligheter delvis är praktiskt bundna till varandra.

Dessa principer fördjupar Mills. Biografi och historia möts inte bara i stora samhällshändelser. De möts i tidpunkten för skolstart, flytt, föräldraskap, arbetslöshet, sjukdom och pension. En händelse som inträffar tidigt kan påverka senare övergångar. En förändring i en familjemedlems arbete kan ändra andras tid, ekonomi och omsorgsansvar. Samtidigt kan relationer ge resurser som gör att en svår historisk period får mindre skadliga följder.

Principerna ska användas tillsammans, men de betyder inte samma sak. Tid och plats beskriver de historiska omständigheterna. Timing gäller var i ett livsförlopp något inträffar. Sammanlänkade liv visar genom vilka relationer följderna förmedlas. Handlingsförmåga visar hur personer svarar på villkoren. När delarna hålls isär blir det lättare att undersöka hur de samverkar.

Tidpunkt och sociala tidsnormer

Samma händelse får olika betydelse beroende på när den inträffar. Arbetslöshet kan påverka en person annorlunda före det första fasta arbetet, mitt i ett yrkesliv eller nära pension. Föräldraskap, utbildning och flytt har också olika följder beroende på andra samtidiga ansvar och institutionella regler. Livsloppsforskningen undersöker sådana tidpunkter utan att anta att det finns en naturlig och universell ordning för livet.

Samhällen skapar sociala tidtabeller. Det finns förväntningar på när en person bör vara färdig med utbildning, etablerad på arbetsmarknaden, bilda familj eller uppnå ekonomisk självständighet. Förväntningarna varierar historiskt och mellan grupper. De kan ge orientering, men också skapa skam när en biografi inte följer den rådande ordningen. En sociologisk analys frågar därför både vilka praktiska följder en försenad eller tidig övergång har och vilka känslor som kommer från social jämförelse.

En social tidtabell är inte en officiell kalender. Begreppet beskriver delade föreställningar om när något anses tidigt, sent eller normalt. Föreställningarna sprids genom familjer, utbildningar, arbetsplatser, medier och politiska regler. De kan också byggas in i institutioner genom åldersgränser, studiemedel, pensionssystem eller regler för anställning. Därför behöver analysen skilja mellan en kulturell förväntning och ett faktiskt institutionellt villkor.

Skillnaden är viktig eftersom en övergång kan vara svår på två sätt. Den kan skapa konkreta begränsningar i ekonomi, tid eller rättigheter. Den kan också värderas negativt därför att den avviker från en social norm. Båda delarna kan vara verkliga, men de behöver inte ha samma orsak och förändras inte på samma sätt.

Sammanlänkade liv

Elders princip om sammanlänkade liv innebär att biografier inte utvecklas oberoende av varandra. Beslut och händelser förmedlas genom relationer. När någon börjar arbeta natt påverkas kanske fördelningen av omsorg i familjen. När en person migrerar förändras även relationer, ekonomi och ansvar för människor på andra platser. När en vän eller släkting får tillgång till en ny institution kan också information och möjligheter spridas i nätverket.

Att en förändring förmedlas genom en relation betyder att relationen är en del av den väg som följden tar. Ett arbetsschema påverkar inte bara den anställdes tid. Genom arbetsdelningen i ett hushåll kan det också ändra någon annans omsorg, vila eller möjlighet att arbeta. Analysen stannar därför inte vid att konstatera att människor hör ihop. Den undersöker vad som överförs, genom vilken relation och med vilka följder.

Sambandet gäller både belastning och stöd. Relationer kan föra vidare stress, ekonomisk osäkerhet och konflikter. De kan också ge praktisk hjälp, kunskap, emotionellt stöd och tillträde till nya sammanhang. Det betyder att handlingsförmåga inte behöver förstås som en egenskap som en människa bär ensam. Mycket av det människor kan göra beror på vilka relationer och institutioner som kan bära en del av handlingen.

Villkorad handlingsförmåga

Den sociologiska fantasin kan användas på två missvisande sätt. Det ena är att göra samhällsstrukturen så stark att varje handling framstår som förutbestämd. Det andra är att endast använda samhällsförklaringen för att känna lättnad och sedan lämna villkoren oförändrade. Mills och livsloppsperspektivet ger stöd för en annan hållning. Människor formas av sin historia och bidrar samtidigt, i olika grad, till den fortsatta historien. Handlingsförmågan är verklig men ojämnt fördelad och beroende av resurser, relationer och institutioner.

Resurser betyder här mer än pengar. Kunskap, tid, hälsa, rättigheter, socialt stöd, tillträde till organisationer och möjlighet att bli lyssnad på kan alla öka handlingsförmågan. På samma sätt kan beroende, brist på tid, hot om sanktioner eller frånvaro av stöd minska den. När handlingsförmåga beskrivs sociologiskt behöver analysen därför ange vilka resurser som gör en handling möjlig och vilka villkor som begränsar den.

En sociologisk biografi bör därför innehålla både begränsningar och handlingar. Den kan visa vad en person inte hade kontroll över, vilka följder tidigare villkor fick och vilka svar personen faktiskt utvecklade. Den kan också visa att ett till synes individuellt val byggde på andras arbete, lagar, utbildningar, offentliga tjänster och kulturella resurser. Det gör biografin mindre självanklagande, men också mindre självförhärligande.

Förklaring och handlingsnivå

En sociologisk analys leder inte automatiskt till en stor samhällsförändring. Den kan visa att nästa handling finns på en annan nivå än den man först försökte påverka. Om en regel finns i en organisation kan ett individuellt försök att tänka annorlunda ha begränsad effekt. Om problemet uppstår i en specifik relation kan en allmän samhällsanalys vara för långt från den omedelbara situationen. Den sociologiska fronesisen består här i att bedöma var en förändring faktiskt kan göras och vilket stöd som krävs.

Fronesis betyder praktiskt omdöme. I detta sammanhang handlar det om att förena sociologisk förståelse med en rimlig bedömning av situationen. Analysen kan visa flera orsaker utan att alla kan påverkas samtidigt. Det praktiska omdömet behöver därför avgöra vilken fråga som är viktigast nu, vem som har möjlighet eller mandat att handla och vilka risker en handling medför. Det är inte en förenklad lösning på analysen, utan ett sätt att använda analysen utan att göra anspråk på större kontroll än man har.

Biografi och historia ska hållas samman utan att den ena upplöses i den andra. Människan är inte en isolerad upphovsperson till sitt liv, men inte heller en passiv produkt av samhället. Den sociologiska fantasin gör det möjligt att undersöka hur ett liv har formats, vilka villkor som fortfarande verkar och på vilken nivå en ny fråga bör ställas.